Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birger Mörner - II. När bronsmännen kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Ett läte, hafsörns gälla stridsrop, ljudar;
ett annat svarar.
Hon, som svarat, nalkas,
en kvinna klädd som han. Ej ord det talas.
Hon vrider trä i trä, snart blossar elden.
Ett stycke kött, som ryker, sliter hon
ur djurets bringa, rostar det, de mätta
en djurisk hunger, sträcka så sig ut
på markens gräs och somna tungt med ens. —
Där sofva de, och natten sakta faller.
Då hörs ett ljud, ett okändt, genom natten.
De fara upp. Hvad är det? Örat tryckes
mot markens mossa. Hör, det ljuder tramp
af tunga djur, och mänskoröster höras.
Hvad är det? Tigande de smyga fram.
Därborta slutar skogen, slätten vidgas.
De krypa dit. Nu se de eld vid eld.
Gestalter röra sig; de bära vapen,
som glimma röda ifrån eldens flammor.
Då lyfter mannen upp en sten från marken
och slungar vredgad den med kraft ditned.
Då blir därnere lif. Gestalter trängas
omkring hvarandra. Några klättra upp.
Nu nalkas steg. Förskräckta fly de två.
De komma närmre. Redan hörs bakom dem
hur kvistar knäckas under hastig fot.
En pil det susar. Kvinnan dignar tyst,
och mannen stannar, lyfter på sin axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
