Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birger Mörner - IV. Wanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så lyftes jag en gång pa stormens rygg.
I drömmen blott jag vågar nalkas skygg
min barndomsvärld, som trollet, trollet tog,
när det sin knif i Wandas tröskel slog
I dröm jag dref i årlös båt på svaj,
då stod du lutad öfver Nizzas kaj.
Jag såg dig, kände, min du måste bli,
ja, jag förstod, där tyst jag gled förbi
att min, helt min, först då du kunde bli,
när du stod ensam, icke stolt, ej rik,
med hvarje minne i ditt bröst som lik,
med hvarje rubel sprungen, börsen tömd,
hvar barndomsmelodi för alltid glömd.
Och du vill dö, när lifvet du skall börja.
Du borde jubla, Gregor, icke sörja,
nu bidar bragden ångrens trumpne träl.
Uti ditt blod jag gjuta vill min själ.
Ej ord, ej band, knöt samman än oss två,
fri blef vår kärlek, kanske vild också,
en tredje, hämdens ljusa ängel må
nu öfver oss till hälgd sin vinge slå.
Kom, vackre Gregor! Lifvet vinkar nu,
må bleke greken bli min arm, mitt värn,
kom, jag har guld.
— Har du?
En enkel drägt, en armring utaf järn;
mer har du ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
