Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Rydner - Själaringning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
och Rasmus tysta gingo öfver den högadliga
ättens sista hvilorum. Men så snart de kommit
till en annan del af kyrkogården, der
gräsbevuxna, nedtrampade grafkullar lågo kringströdda
huller om buller, och der ett och annat
halfmur-ket träkors utbredde sina långa armar mot de
båda männen såsom till ett tvä/kommeii>j
upp-togo de åter samtalet.
»Här ligga många döde, kommer du i håg
dem alla?:> begynte Rasmus;
»Jag måtte väl göra det,:, svarade Hans,
»jag har ju sjelf gräff ned dem alla, så att jag
vet till punkt och pricka, på hvilken plats hvar
och en ligger. Men här ha vi Ola Mjölnares
grafställe. Det var en försigtig karl Ola i alla
fall. Här ser du den der grafstenen, som han
lät uppsätta för flera år sedan, och hvarpå du
kan läsa både hans eget och hustruns namn och
födelseår. Nu behöfver stenhuggaren endast
prenta dit dödsåret, allt efter som de flytta hit
till kyrkogården. Ola Mjölnare skaffade sig
grafsten, medan han lefde, och deri gjorde han
klokt för annars hade han nog fatt ligga der
utan.
»Nå, hvad tycker du om grafstenen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
