Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Rydner - Själaringning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 30
Höet var vått af dag-gen och fö ti lätt for liert*
Och skörden var god, ty gräset växer högt på
de dödas mull.
Naturen begynte vakna. Lärkan sjöng i skyn,
och råkorna flaxade bland almarnes och askarnes
grenar, der deras ungar skriade efter föda.
Chrysantemum- och Cichoriumörter började resa
sina dufna hufvud, och bina sökte efter
honung bland den söta hvitklöfvern. Öfver
torf-mossar och kärr hvilade täta vattenångor, som
insöpos af solens strålar. Och då man från den
lilla kullen vid Grytinge, hvarifran man kunde
räkna sina tjugo kyrktorn, kastade en blick öfver
den vida jemna slätten, såg man hundratals
rökpelare, som från gårdarnes skorstenar stego rakt
upp emot himmelen.
>Vi få en varm dag», sa Hans Ringare till
sin son. »Se, hur kärren ryka och se, hur
röken från kaffepluntorna stiger i vädret, det är
tecken, som ej slå fel. Men raska på, så att vi fa
slut, innan daggen går bort.» Liarne hveno
genom luften, och det täta gräset föll för raska
hugg.
I detsamma kom en man åt kyrkovägen
sjungande med hög röst en sång, hvari
refrängen, lydde:
Han frälst en brottsling
Som jag, som jag.
Han frälst en brottsling
Som jag, som jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
