Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Rydner - Själaringning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
»Tror du inte, att foglarne få arbeta för sitt
också. Gå nu hem och passa din kvarn!»
»Guds barn äro ett underligt folk, vill jag
säga dig, Hans Ringare.*
»Ja, jag ser det genmälte Hans och log på
sitt vanliga sorgsna sätt.
>Kom till Jesus, Hans Ringare!»
»Du har blifvit halfgalen genom läseriet. Jag
ångrar mig nästan, att jag gaf det der rådet, du vet/;»
Härvid gick Rasmus siu väg.
»Der gick en stor skrymtare,» sa
ringarens son.
»Nej, deri tar du stort fel, numera är han
ingen hycklare, jag känner honom. Men strax
han begynte med läseriet var han en stor
hycklare, han hycldade sig till kvarnen af friherrinnan
och enkan fick han till på handeln. Nu har
han sjungit och predikat så länge, att han
fullständigt left sig in i sin roll. Jag vågar
svärja på, att han numera tror på allt, hvad han
säger. Han började med att spela ett »Guds
barn»; nu är han ett »Guds barn»––––men
hugg i, pojke, daggen går bort.»
Men ute på kyrkovägen hördes en grof
basröst sjunga:
Han frälst en brottsling
Som jag, som jag.
Han frälst en brottsling
Som jag, som jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
