Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren - September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I9T
mare, och den ena stjernan efter den andra
spricker ut uppe i det blekblå.
Det käns så underligt, jag lefver igenom
både brefven och tiden emellan dem. Jag ser
mig sjelf sådan jag då var: naiv och lätt till att
skratta och med snabba blickar och obekymrad
gång. Det är knappt två år se’n, men det är
två år se!n.
Ett af de sista brefven — sedan jag
börjat rifva sönder förhållandets fina nät för att
komma ut ur det, mycket mot min egen vilja, af
dessa gråa hänsyn, som göra lifvet lättare och
hjertat tyngre I början förstod hon icke
hvart jag syftade med mina korta och kalla bref
och mina förhinder och mina uppskof, och min
hycklade retlighet och min ljugande svartsjuka
— fastän jag snart höll upp med att spela
svartsjuk, ty det gjorde henne endast ännu fastare i
hennes vacklande tro på min kärlek — och så
var det ju så lätt, så lätt för henne att visa hur
orätt jag hade! Och då blef det ju endast ett
steg baklänges för min fega sträfvan att gå
ifrån henne, hon, den enda som älskat mig så,
som kärlek är.
Ett af de sista brefven, der frågorna jagade
som små rädda fåglar, som dessa små svartmesar,
man ser tyst och ängslande snabbt försvinna
bland höstskogens gula björkar och dunkla
granar — i det brefvet, der hennes unga kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
