Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul Rosenius - Under aftonsången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
kom åter hufvudet på sned, och ryggen fick
sin förra båge. Han tittade åter ned i sanden
med ett sorgset uttryck, och läpparne mumlade
utan ljud. Ögonbrynen drogos upp i pannan,
som rynkades. Han suckade, tog upp en stor,
smutsig näsduk ur fickan och torkade sig i
ögonen.
Tvenne flickor i slynåren, klädda i schalett,
kommo gången framåt. Då de fått syn på
kvinnan på min bänk, kommo de fram till henne.
— Ja tyckte nock de va mor Karlsson,
sade den ena, som uppträdde något lillgammalt;
och de helsade på hvarandra. — Koss, e Kalle
här, fortsatte flickan. — Ja, han har vatt hemma
sen i Mars, upplyste modren. — Koss, ja trodde
han va dö! sade flickan och log ett förbindligt
leende, under det hennes blick ilade mellan Kalle
och hans moder. — Hur e de me han nu? tillade
hon. — Åja, svarade modren, de e dållet. Han e
möcke sämmer nu än när han kom på anstalten.
Han kunne ju inte röra en lem strax han kom
hemmet.
— Och förr kunne ja gå för alla trapporna
därhemma — kom det oväntadt och ifrigt från
Kalle, som under samtalet mycket intresserad
gapat på modren och flickorna. Flickorna tittade
i smyg på hvarandra och logo. Och i deras
löje låg likgiltigt lättsinne, undran och
medlidande på en gång.
— Di öfveransträngde honom me gymstik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
