Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Sjölander - Nätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Oändliga vyer vidgades för hannes inre
ögon. Af gigantiska fantasier timrade han ända
upp i svindelblå etern en kolossalbyggnad,
hvälfd på bågar af gestaltlösa skönhetsdrömmar.
I lågande ord visade han hanne, hur den
nya tidens morgonrodnad redan upplyste
irringens natt och kastade sitt flammande sken in i
ofödda sekler. Han visade hanne, hur
framtidsmänniskans lif skulle utveckla sig i bländande sol.
Om dagen kunde hon väl le åt de
fantastiska drömgestalterna, som rörde sig i magiskt
skimrande världar, men när natten kom, kände
hon sig åter förhäxad af trollmakten i hans ord.
Så småningom lefde hon sig in i hans drömvärld.
Vaken eller sofvande fantiserade hon om
framtidens strålande skönhetsrike . . .
Efter en natt, fylld af härliga drömmar och
vek kärlek, slingrade han en krans af rosor
kring hennes mörka hår.
De röda rosorna, det mörka håret, den
bärn-stensgula hyn, de halföppna, lystna läpparne, de
djupa ögonen, strålande i den första kärlekens
morgonrodnadsglans, det hela öfvergjutet af
solens frambrytande, darrande ljus, bildade
tillsammans en dårande komposition af mjuka linier,
af färg, af glöd, af eld, af lidelse . . .
Skönhetsberusad, exalterad, kastade han sig
ned för hanne, slingrade armarne om hannes
knän och ropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
