Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Hallström - Vandringssång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Mot örat jubla yra
Och dö och födas nya jemnt, —
Der lifvet djupsint sång har stämt
Till brusten klang af lyra.
Zigenarflickans slitna ståt
Är det hon bär på, hösten,
Kring munnen skratt, i ögat gråt,
Paljetter öfver brösten.
För bröd hon dansar, böjer sig,
Ett klagans ljud fördröjer sig
I bönens tonfall, stolt och kort,
Är strax i hån förgånget,
När, nickande och gäckande
Och bruna handen sträckande
Till afskedskyss, hon ilar bort
Med gyllne lof i fanget.
Och mycket mer är hösten, —
Hör vinden manar gällt till strid! —
En sårad man, en invalid.
Hvad trotsig klang i rösten!
Han slår sin arm om tallen, trött;
Som frostkyld rönn hans skägg är rödt,
Som forsens buller är hans skratt:
Min dag, mitt lif är slut, — stor sak!
För tusen småstygn jag förblödt,
Men håller mig till qvällen rak
Och se’n — ett kärft god natt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
