Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren - En ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»3
glatta marken, som knarrar under fötterna; och
då jag ser i almanackan finner jag att det är
den tjugoandra December. Det lider mot jul...
Det lider mot jul . . . Det lider mot den
stora sammanslutningsfesten, den årshögtid då
lossnade band och brustna förhållanden för ett
kort ögonblick bindas samman eller limmas ihop.
I detta nu sker i hela landet en stor rörelse af
concentrisk natur: mot en gemensam idéel punkt
— hemmet — hoptränga sig slägtcirklarne. Allt
hvad de nu kallas — bröder, systrar, döttrar,
söner, kusiner, onklar, tanter — alla vända de
sina tankar nu mot ett gemensamt mål: det
gamla hemmet, stammen med alla dess afläggare
i form af nya hem. Jag tror att hela julfirandet
hos oss germaner endast är en yttring af vårt
subjektivt anlagda naturel; ty >hemmet» är ju i
grund och botten endast en syntes, ett
sammansmältande af de olika personligheterna. Derför
är vårt julfirande också af en mera djup, mera
innerlig, mera privat natur än hos de sydliga
folken, der julen hyllas med yttre, brokiga
festligheter. Kan man tänka sig en mera djupgående
skilnad i yttre former och inre sammansättning,
än mellan parisarnes brusande, skrattande
Réveil-lon-natt och svenskarnes tysta, hälft vemodiga
jul qväll?
Minnen af föregående jular tränga sig nog
fram på båda hållen. Men då parisarne tänka:
hej, här sitter Jacques, der Jules, der Juliette —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
