Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren - En ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej — jag tror ändå att der ligger en hel del
annat i den handlingen också. Derför gör jag det.
* *
Min tunga stämning vill icke gå ifrån mig,
fastän jag försökt med allt, som står mig till
buds. Till och med promenaden, som jag gör
i skymningen längs hafsstranden — det hjelper
ej. -»Post equitem sedet atra curcn> — det är
öfversatt: man kan ej undfly sin egen sorg.
Hemkommen satte jag mig vid fönstret; och
tankarne sväfvade långsamt kring i mitt hufvud
som långvägs ifrån kommande fåglar,
obeslutsamma om hvar de skulle slå sig ned till hvila.
I Decemberskymningen blefvo de dunkla
fåglar-nes vingslag allt mera tungsint rhytmiska. Jag
tog en blyerts och skref på ett papper orden:
>Utan hem och utan vifz — och den ena raden
följde mekaniskt efter den andra. Det ena ordet
ropade till det andra: :>Kom>! — Den ena tanken
gled öfver i den andra, som en vaggande bölja
lent uppgår i en annan våg. Det blef hviskande
ljud och svällande klang, det blef en slags
ordmusik i min själ, och på papperet kom der
följande strofer som ett slags koncentrering af
stundens känslolif:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
