Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren - En ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"5
Eulalia skrattade också ett klart och barnsligt
skratt.
Just då vi som bäst höllo på med denna
improviserade duett, kom modern in genom en
inre dörr och stannade, litet häpen, som det
tycktes, öfver den gemytliga situationen.
Mor och dotter voro hvarandra så lika som
två menniskor af olika ålder kunna det vara.
Samma stora mörkgrå ögon med lugn och vacker
blick, samma släta, mjuka, mörka hår omkring
ovalt ansigte. Men den ett par och trettioåriga
modrens ansigte var rödlett och gladlynt, medan
flickan var blek, kammarluftsblek, och hade vid
munvecken <le små bittra linier, som berätta om
långa, ödsliga dagar och nätter i sjukbädd.
— Det var roligt att se herrn kom — sade
modren till mig när hon hälsade. — Eulalia har
väl tackat för . . .
— Ja, för all del låt oss inte tala om det
obetydliga . . . Har Eulalia varit länge sjuk?
— Det blir fyra år till våren — sade modren
i ett lägre tonfall. Men så länge vår herre låter
henne lefva, så — så är hon vår glädje ändå.
Pietist-hem! tänkte jag. Men sådant är ju
så vanligt i ^familjer med sjukt». Hennes röst
lät i alla fall icke gudsnådlig, der låg en ton af
sund tillförsigt i hennes senaste ord.
— Om jag hade vetat säkert att herrn skulle
komma, hade jag nog haft en kopp kaffe att
bjuda på. Men nu . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
