Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren - En ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J’ai besoin qu’on nVinstruise,
Car je suis ignorant.
Qu’à Christ on me concluise
Comme un petit enfantl*)
— Förstår Ni verserna? frågade jag efter
att hafva läst igenom dem.
— Nej — kunde inte herrn öfversätta dem
för oss?
Jag gjorde det, och märkte att-både mor
och dotter knäppte ihop händerna, så fort det
blef dem uppenbart att det var religiös poesi.
— Ack ja! Det är sant — sade modren
halfhögt.
En tystnad följde, då jag icke kände någon
lust att inlåta mig i samtal i det ämnet.
— Hon har det väl bra tråkigt derborta,
den lilla?
— Menar herrn nu?
— Nej — alltid. Enformigt, inte få gå ut
— och så vidare.
— Ja — det är nog sant. Men hon är så
tålig. Och jag lämnar henne ju nästan aldrig.
Och så har hon ju den välsignade spegeln! Hon
kan ju se både gatan och hamnen i den.
— Jag kan se när far kommer hem! ljöd
det borta från fönstret,
") I prosaisk nfversättning:
Förtälj mig än en gång berättelsen om Ji*su kärlek! Tala om lör
mig den härlighet, som han Icifvar sina utvalda! Jag tarlVar att undervisas, ty
jag är fakunnig. Mä man leda mig iram till Kristus liksum ett litet barn !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
