Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren - En ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i3°
alltid litet i skymningen, för hon är så tidigt
oppe för att kunna sitta och se ut.
— Blir hon någonsin frisk? frågade jag lågt
och tvekande.
— Ja — hvem vet det? Allting kan ju ske.
Men jag vet att om hon också aldrig blir frisk
mera, så jag får se det någon gång, så blir hon
det ändå till sist — i det bättre lifvet.
— Det tror jag så säkert — fortfor hon efter
att hafva sutit tyst en stund. — för annars vore
det ju ingen mening med lifvet . . . tillade hon
och såg liksom väntande ut genom fönstret,
hvars nedersta isblommor glänste till af ett snabbt
lyktsken utanför.
Eulalias djupa andedrag visade att hon
slumrat in. Vägguret i hörnet tickade afmätt
och stilla. Det var annars så tyst i rummet,
som när natten sakta bryter an i en skog.
Jag reste mig upp.
— Jag far gå in nu — nej, väck inte
Eula-lia! — jag tittar kanske hit in en annan dag!
— Ja — gör det! Tack så mycket — adjö!
God jul!
— Tack — likaledes — sade jag och gick
tvärs öfver gatan, hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
