Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren - En ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*34
nu hette. Nervöst irrade mina ögon genom ett
tungt kapitel om persisk och medisk arkitektur,
flögo derpå igenom någonting mycket lärdt men
tråkigt om >den doriska stilen» — metoper,
tri-glyfer, gesims, kapital, arkitrav surrade genom
mitt hufvud som en svärm dåsiga bin. Jag kastade
boken, letade fram en annan, en tysk
öfversätt-ning af Schakuntala, den lotus-sköna
hinduerjung-frun, som med sitt hjertas ljufhet och sin skära
fägring vann konung Duschjantas ädla håg.
Scha-kuntalas bild sväfvade fram för mina långsamt
hopsjunkande ögon, omdallrad af något hvitt,
något gyllene, någonting som rörde sig med
sakta fladdrande som af fjärilsvingar i solsken
och med vyssande sorl som från insjövågor vid
en ljusgrön strand. Fladdrandet blef allt tätare,
som ett bländhvitt snöfall, men en varm snö, som
ljummade in hela min varelse i doft behaglig
hvila — jag somnade in, vid att mitt ljus brann
blått flämtande ned.
Jag somnade in — och i drömmen gled jag
med de hvita flingorna, som nu föllo allt glesare
och sparsammare, medan något svart och gult
skymtade igenom snöfallets hvitgrå florslöja, som
slutligen alldeles försvann, medan det gula och
svarta stannade qvar och spöklikt smygande tog
form och bestämda konturer: det mörka skeppet
vid hamnen, de svarta masterna mot den
qväll-gula himlen. Aftonluften, lätt och genomskinlig,
klingade svagt som af spröda glastoner, det bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
