Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Rydner - Magistern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T44
lämpligt att placera inom kyrkogårdens hank och
stör. Att förflytta fattighjonen från sotsängen till
grafven kostade en helt obetydlig penning, ty
vägen var endast några alnar lång. Och de 2
kronor, som socknen kostade på hjonets
begraf-ningskalas, räckte alltid till en kanna bränvin och
skaffade 6 beredvillige bärare en smula godt
humör.
På fattighusets trappa satt en
krokryg-gig gubbe, försjunken i åskådandet af ett
gammalt spindelurs innanmäte. Hans långa näsa
pekade ända in i verket, och hans ögon
tindrade af belåtenhet under de grå tofviga
ögonbrynen. 2>Kungen:> skäldes han gemenligen, dels
för sin långa krokiga näsas skull*), dels derför
att han var af fattigvårdsstyrelsen förordnad till
uppsyningsman öfver de öfriga hjonen. F. d.
gårdsdräng, var han sen gammalt van vid att
kommendera de öfriga hjonen, som i allmänhet
utgjordes af utslitet statfolk. Svarta Bengta hade
kolat af, och den klocka ^kungen:- höll i handen
hade han ärft efter henne. :>Kungen* egde
privilegium att taga hjonens klockor i arf, men så
skulle han också för dem läsa i psalmboken
>En döendes Bön:>, mottaga deras sista suck och
sedan göra dem en sista tjenst: lägga
psalmboken under hakan och saxen på pannan. På det
’*) Anda sedan Karl Julians dagar anser den skånske slättbon en stor
örnnäsa vara ett nödvändigt appendix fiir en konung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>