Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Rydner - Magistern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HS
Viset hade han samlat så många klockor att han
hade en i hvarje ficka.
Ute på kyrkogården gräfde Hans Ringare
Svarta Bengtas graf. Men han var ej ledsen
der-för. Han sjöng:
Ja, den kärleken, det är det bästa,
Som kan bestås på Guds gröna jord.
Men galet går det ju för det mesta,
Om inte trohet deruti bor . . .
Så afbröt han sången, vände sig till s-kungen?
och sade med ett leende: ".»Lycklig du, som far
ärfva tidt och beständigt. Hvem kunde veta,
att Svarta Bengta så snart skulle vända näsan i
vädret?>
¾Håll du käft, Hans Ringare, tror du inte,
att jag fick ärligt förtjena den här gamla
klock-skrabban, innan Vår Herre tog käringen, och
för resten förtjenar du sjelf lätt nog dina 1,50
för det du lägger Svarta Bengta två alnar under
gräset.i>
Och ^kungen» förde uret upp till örat, och
det pickade så ljufveligt mot hans trumhinna.
Men med ens stoppade han uret med en hastig
rörelse i byxfickan och påtog sin
gårdsdrängs-min, och samtidigt grep Hans Ringare åter i sin
dödgräfvarespade. I riktning mot fattighuset
närmade sig med en’ egendomlig, lunkande gång
en skepnad, som gjorde tvärt slut på de båda
männens samtal. Drägten han bar syntes vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
