Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren: Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Se’n dess var Kalle rädd för honom fast han
liksom skämdes för att visa det, och han sade till
folket att de skullle passa på om de fick se Daniel
komma. En vacker dag kom en piga och sade
till Kalle att Daniel var borta vid ladugården och
hade en bössa med sig. Kalle in då i en hast
och fick sin gamla bössa ner från väggen, och ut
i täppan och lade bössan i en stickelbärsbuske
bredvid sig. Så kom Daniel fram och gick rakt
på honom. — Jag tror du är ute och jagar i dag
— ropte Kalle emot honom. — Jamen är jag så!
sade Daniel och lyfte bössan. Men i vippen
hade Kalle sin bössa oppe och skrek: om du
skjuter så skjuter jag! Men innan han hade sagt
orden ut, skot Daniel. Men skottet rammade inte.
Då tog Kalle sin bössa och lade an och sigtade
länge. Daniel vardt blek som en skjorta i
ansigtet, men var matro för hård i sinnet för att vilja
springa. — Skjut du bara — ropade han. — Men
Kalle satte bössan ner igen och sade: det är synd
på dig, för du vet inte hvad du gör. Och
dermed gick han ifrån honom. Men på qvällen kom
Daniel dit igen. Då tog Kalle ner bössan från
väggen, så fort han fick se honom. Jag har
ingen bössa med mig, sa’ Daniel så tyst. Jag
ville bara tala med dig. Och då gingo de ut på
gården tillsammans, och der bad Daniel honom
om förlåtelse och tackade honom för att han inte
hade skjutit på honom. Du gjorde mig mer
godt än du trodde, då du lade bössan, sa’ Daniel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
