Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren: Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och karlen begynte gråta. Och ett par dagar
derefter skickade han två får upp till Kalle och bad
honom hålla till godo. Det var förstås inte så
mycket med fären, men ändå Sedan hade han
liksom respekt för Kalle en lång tid och ville
aldrig göra honom emot; men emot andra var han
lika hård och elak.
Ännu en tid höll han på med sina frierier,
men det gick lika illa. Ja, det vill säga nog kunde
han fått sig en hustru, om han hade velat hålla till
godo med hvad som bjöds honom; men se han
ville hafva utaf »bästa slaget», och det var inte
mat för honom. De rika och vackra bonddöttrarne
äro minsann inte nöjda med hvem som helst, skall
herrn tro.
När han nu såg att det var omöjligt att fa
det som han ville, så blef han allt elakare och
elakare. Han slog sina drängar så att de rymde
från tjensten. Och med pigorna var det ändå värre.
Var det någon af sina pigor han ville åt, så
frågade han ej om de ville eller inte. Gick det inte
med godo, så skulle det gå med ondo. Och på
det viset gick det illa för ett par af hans pigor,
och det var med nöd och näppe de fick honom
till att gå vid att han var far till deras barn. Men
allting ta’r ett slut och en gräns, och till sist ville
ingen piga mera tjena hos honom, och knappt
någon dräng heller. Då sålde han sin store gård
och behöll bara det lilla huset, der han nu bor,
och ett par små dåliga åkrar och en liten äng för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
