Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren: Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
sorger för hvarenda dag. — Du får lämna honom,
sa’ jag. — Ja, det vill jag knappt ändå, för hur det
nu är så — så tycker jag" nästan om honom —
om han bara ville — gifta sig med mig! Och
hon tog till med att gråta igen, så att det ekade
i skogen och jag kände mig rent ömkligt olycklig
der jag stod och såg på henne.
Jag gick till Kalle dagen derpå och talade
om för honom hur det var och sade: Du får hjelpa
det der till rätta, för det är synd att tösen skall
vara i en sådan olycka, och hon är ju så
beskedlig annars. Och när hon nu säger att hon vill
gifta sig med honom, så underligt det än kan
höras, så är ju ingen skada skedd, om han vill
göra det, och hon tror sig till att kunna tåla honom
i hela hans lif.
Ja, Kalle gick dit och fick. honom i tal. Kalle
talade om det se’n för mig och sade att det hade
varit hårdt att få honom till att lofva att han
skulle gifta sig med henne längre fram på hösten.
Så var ju allt godt och väl, och då jag var
dit-bort en gång såg Emma så belåten ut, och Daniel
såg också så ovanligt vänlig ut, och jag tänkte:
Seså, nu är det uppehållsväder! He!
Tyst I Var det inte en and derborta?
Johanson fick fatt i bössan och kröp framåt.
Efter en stunds lyssnande kom han tillbaka.
— Jag får bestämdt gå hit i morgon bittida.
Fins der mer i den där flaskan? Tackar . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
