Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren: Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
kommer in bland dem och ner i den der feta dyn,
så kan man inte finna honom. Men vi visste ju
säkert att hon låg der. Nästa vår fann jag ett
svart band der också, som hörde till hennes kjol.
Daniel fick veta det, men han ville förstås
inte tro det först, och när han till slut måtte tro
det, visade han sig naturligtvis lika hård för det.
Men han måtte ändå ha hållit af henne på sitt
vis, och måtte visst ha ångrat och sörjt i
hemlighet, för nu är hans hår nästan alldeles hvitt och
han ser ut som en gubbe i synen. Folk säger
att han talar för sig sjelf nu, och att han ofta går
ut i skogen och ropar och talar med någon, som
inte fins der. Men honom har man nu aldrig
kunnat förstå sig på. Ingen vill vid honom nu.
Han har tätt en gammal syster till sig, som styr
och ställer om allting der, och som lär vara
hårdare än han. Di säger att hon tar råd på honom
till och med
Han tystnade och såg utöfver den lilla sjön.
— Men värst utaf allt tycker jag ändå att
det var två som dog på samma gäng då. För se
det lilla barnet, hon bar på, hade då intet ondt
gjort.
Ja, det går besynnerligt till
Men nu lår jag allt gå hemåt, för det är snart
mörkt; vi får följe om herrn går med nu.
Vi reste oss upp och gingo från den lilla sjön,
som nu låg alldeles svart, utom der en strimma af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
