Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Rydner: Lugnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
På Lugnet funnos ej mer än tvä husdjur,
Holmens katt och Stormens höna. Storm sparkade
vid hvarje lägligt tillfälle till Janne Holms katt,
och Janne sköt allt som oftast med en gammal
rostig puffert efter hönan, som dock under årens
lopp blifvit så van dervid, att hon ej ens tittade
upp vid smällen. Stormen, som var stendöf, kunde
ej deltaga i grälet, utom när det öfvergick till
handgripligheter, men käringen hans kunde munhuggas
för tu. Holmens hustru Märta var af mera
fridsam natur, Janne sjelf var så mycket morskare,
dock störst i orden. Stormens voro barnlösa, men
Holmens hade flera döttrar, som från sin tjenst i
bygden då och dä skickade hem till Lugnet en
unge, som af morföräldrarne upptogs och vårdades
med stor ömhet. Under de sista 30 åren hade
man sällan sett Märta pä vandring utan med ett
barn hängande på ryggen. Hon bar dock sitt ok
med glädje, och Janne å sin sida tålte knappt, att
någon främmande tittade pä ungarne, som hade
lätt för att lipa och skrika på »Jadde».
Under årens lopp hade dock äfven barnbarnen
vuxit upp och voro nu alla utom ett krupna ur boet.
Socknens underhåll räckte dåligt till för
Stormens och än sämre för Holmens. Då det blef
ondt om brödbiten, begaf sig Märta med
dotterdottern på ryggen ut i bygden och helsade på hos
bönderna, och Janne lopp ut skog och mark.
Ingen kände så väl som han, hvar vildänderna
lade sina ägg och hvar stararne hade sina ungar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
