Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Rydner: Lugnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Lill-Märta tjöt än värre, och så började Janne
äfven att stortjuta. De tjöto, så att det genljöd i
skogen, och ju värre de tjöto, dess gladare grinade
Stormens.
Men Janne gick in i sin stuga efter en lång
spetsig knif, sjelfva »stubbknifven», och sade till
käringen:
— Kom nu, mamma lilla, och drag slipstenen
för mig I
— Ska du sticka skolmästaren med den
knifven, Jadde? frågade Lill-Märta.
— Jag ska sticka honom! Ser du hur skarp
han blir. Lill-Märta, kyss Jadde!
Gamla Märta vefvade slipstenen rundt, Janne
höll knifven på stenen, och Lill-Märta stod med
fingrarne i munnen och såg glad ut.
— Nu ä han skarp, mamma lilla, utropade
Janne, jag ska lära skolmästaren att slå på vår
unge.
Och så sprang Janne barfota öfver stock och
sten gent öfver alla marker, tills han kom till
folkskolan. Då han kom i förstugan blef han mycket
försigtig. Tyst som en katt, smög han sig bort
till skollärarens dörr och knackade sakta på. Vid
skollärarens »stig in» öppnade Janne dörren jemnt
så mycket, att han kunde sticka armen med
knifven in genom springan. Medan han hviftade med
den långa knifven inne i rummet, stod han
utanför dörren och hväste som en orm. Då
skolläraren såg hvem det var, sade han i mycket lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
