Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Rydner: Lugnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
ton: — Jaså är det ingen annan än du, Janne —
och låtsade leta efter en käpp. Som en blixt
försvann knifven, dörren slogs hastigt igen, och
Holmen lade benen på ryggen och lopp mot Lugnet. Dä
han kom inom hörhåll, svängde han knifven stolt
öfver hufvudet och skrek: — Ser ni, hur blodig
stubbeknifven är I
— Dödde skolmästarn? frågade Lill-Märta.
— Jag stack’en, sa Janne och tog ungen i
famnen och dansade med henne i glädjen, under
det käringen sjöng en vals med full hals.
Men Stormens lågo fortfarande sitt fönster
och grinade och skälde, men de vågade ej gå ut,
de voro i alla fall rädda för Jannes nyslipade
stubbeknif.
II.
Janne Holm laddade en dag sin gamla pufTert
och gaf sig ut i skogen på jagt efter Anders
Tapper. För Jannes ögon tog en buske eller en stubbe
ofta krypskyttens gestalt, och han spände då hanen
på pufferten och smög sig sakta framåt. Då han
ansåg sig vara inom skotthåll, sigtade han med
darrande hand och bortvändt hufvud — pang, och
Janne väg det fortaste han kunde löpa ifrån
platsen. Efter en timmas förlopp vände han
tillbaka för att efterse den förödelse hans vapen
anstält. Sedan berättade Janne för hvem som ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
