Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Rydner: Lugnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
höra pä, att Anders Tapper kunde »förvända syn»
pä folk. Han hade gripit fast i krypskytten, just
som denne var sysselsatt med att uttaga inelfvorna
ur en bock, men ett tu tre försvann som en
hvirfvelvind både Tapper och bocken, och Janne stod
der och famnade om en knotig ek i stället. Då
Janne berättade sina sällsamma äfventyr i gårdarne,
gapskrattade folk åt honom och menade: —
Holmen blir galnare för hvar dag.
Bönderna, till större delen arrendatorer under
adelsgodset, voro ej utan sympatier för
krypskytten, som lät så många ädla kronhjortar bita i
gräset, hvilka med godsherrens goda minne ej sällan
med sina klöfvar sköflade deras åkrar, dä skörden
stod mogen. Anders Tapper skrattade allra mest
åt sin förföljare och fälde lika många hjortar som
förr på godsets mark. Stort löje väckte det, att
skogvaktarne under sin skallgång efter den djerfve
sällen läto narra sig af Holmens puffert och i sin
kedja inringade och fångade — Janne.
Det fans dock två, som blindt trodde på
Jannes berättelser: hans hustru och dotterdotter, som
andäktigt och med sammanknäppta händer lyssnade
till hans äfventyr i skogen.
Jannes fantasi blef småningom allt vildare, han
tyckte sig se krypskytten öfverallt och i hvilket
föremål som helst. Då det en gång hände, att
Janne sigtade på menniskor, ville godsegaren
undanbedja sig hans tjenst för framtiden, men Janne
förklarade, att han nu var färdig, med Anders Tapper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
