Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Rydner: Lugnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
i samma ögonblick till marken. När allt blef tyst
omkring honom, kröp han upp alldeles oskadad.
— — — Anders Tapper hade ovanligt nog
bommat, men Janne var ju ändå ingen vanlig råbock.
III.
Senhöststormarne skakade bokarnes kronor,
och det regnade ollon på marken. Viporna hade
lemnat mossen, der tranbären på tufvorna glänste
mot rimfrosten som blodsdroppar på linne. Öfver
sjön bredde sig ett tunnt istäcke, som tvang änder
och svanar att söka öppet vatten i Oresund. Men
skogens två korpar — de enda trakten, som
ännu ej fallit ofifer för museimännens samlingslusta
— stannade kvar. De betraktades af folket på
Lugnet med vidskeplig vördnad. Janne var aldrig
väl till mods, då korparne hade något ovanligt för
sig, och Stormen använde dem som
väderleks-spåmän.
Stugan ute på udden låg mera kal och ödslig
än någonsin, och dess invånare hade dragit sig
inom hus. Stormen och hans käring sofvo nästan
hela dygnet igenom. De stego endast upp för att
äta, elda och gräla med Holmens.
Inne i den andra stugan rådde mera lif. Der
lefdes hvar dag kräseliga, allt sedan Janne förtjenat
de der 100 kronorna på Anders Tapper, som rymt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
