Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Rydner: Lugnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
— Är du ute och larfvar på sjelfva julaftonen?
sade kommunalordföranden.
— Lazarusen kommer till den rike mannen.
— Jag hör, att du är konstig i knoppen i
qväll. Vill ni ha mat, så ska’ ni få.
— Den fattige Lazarusen krusar icke den
rike mannen.
— Men hvad vill du då, din gamle stolle?
— Socknen måste skaffa mig och min familj
en gärd på trettio tunnland med full uppsättning.
— I qväll är du helgalen, Janne, vill du ha
en sup, det är julafton!
— Min familj super icke hos den rike
mannen. Min familj kan dö. Kom mamma, så gå
vi ut och lägga oss till ro i snödrifvorna!
Dermed gingo de.
Gårdens drängar gingo sedan ut för att se
efter, hvart de tagit vägen. De funno dem alla
tre nerbäddade i en snödrifva stelfrusna, och
kommunalordföranden lät skjutsa dem hem pä en
släde. — — —
Några dagar efter midt i helgen kom Storm
till kommunalordföranden och berättade att »det
kändes så besynnerligt hos Holmens». Der hade
varit så tyst ett par dagar. Kommunalordföranden
körde till Lugnet. Då han öppnade dörren till
Holmens, tedde sig för honom en hemsk syn.
Det var iskallt i stugan. I sängen lågo Märta och
Janne. Märta var redan död, och Janne låg med
flämtande bröst vid sidan af liket. På golfvet låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
