Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Hallström: Carncola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
rade portar och takfriser som togo färg af gammalt
guld middagsdagem, ett palats sådant ett
jettebarn skulle ha byggt af snäckor och glittrande
flisor under lek vid stranden.
Och man lekte derinne, citterspelet drog som
en ring af bristande bubblor kring hufvud, som
lutades samman till löjen och hviskningar,
jonglörernas förgylda klot tycktes vara de rätta mätarne
för tider, der de kastades upp och föllo ned och
bollades upp igen af snabba händer; när vinden
ibland tog styrka och växte och tryckte sin
blåsande mun intill murarne, var det bara i
skämtande hot, liksom att varna: dröj qvar derinne,
ni barn, värm er hvarandras blickar, trycken
hvarandras händer, stanna alltid qvarl
Det fans ingen fiende att föra krig med på
öarne, just intet villebråd att jaga heller, men
man skulle ha falkar, och man lärde dem
derför att snappa upp fladdermöss, som skrämdes
ur gömslena och sköto fram blinda af ljus i
vändningar, så spetsiga som piskslag, eller man släppte
ut dufvor och roade sig med att se deras skära
fötter tryckta intill kroppen, deras mjuka vingar
smekande luften och deras blåa skuggor på marken,
när de sökte skydd intill fågelhusen. Eller man
lät sig snärjas kärlek, väfvas in i flyende eller
fångade drömmar, i vexlande små sorger och
triumfer, liksom man fann nöje i sångernas konstfullt
flätade rim, med här och der en klang af vacker
smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
