Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Hallström: Carncola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
först då ljuset brann öfver hans hufvudgärd,
somnade lycklig, med den stora händelserika dagen
framför sig.
En natt var det fest i slottet, och man
dansade fackeldansen.
Musiken stod mörkret, och det var som om
tonerna fått kropp och fladdrade in mot de svängda
lågornas skimmer, fiolernas bristande fröjd och
hornlåtarnes vida vingslag och flöjtarnes eggande
vemod och trummans barska maning, det var som
om de alla hade ilat med i de dansandes
slingrande led, som om de hade ropat: fly, fly, se,
när som helst stryper draget lågan, denna verld
är tidens och vexlingens, smärtans och längtans,
men vi lyfta förhänget till en annan, till kärlekens,
fly med oss, fly I Nyss hade der varit så mycket
ljus, som hundra vaxljus kunde bära på sina
spetsar, nu var der blott flämtande sken af rödt öfver
röda kinder, växande skuggor öfver vidgade Ögon.
Raymons och Carneolas händer slöto sig fast
samman vid hvart möte, och löste nästan
fruktande sitt tag, och deras hjertan voro lyckligare
än någonsin, ty de kände, att denna lek talade
visdom, jagade bort alla hindrande tankar och slöt
dem tillhopa som skrämda barn, att möta ljuset
med vakna, leende ögon sedan.
Innan musiken ännu domnat i hvila, och
medan ljusen började föras in, hviskade Carneola till
svar på Raymons fråga: — Ja, tag mig I Aldrig
skiljas I Låt oss fly härifrån 1 — I den klarnande
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
