Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Hallström: Carncola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
skydd, bar hon icke viddernas skönhet i sin
uppenbarelse ?
— Smärtan, det var droppen som stänkts på
naturens bröst, för att vänja de klagande barnen
att rycka sin mun derifrån, att törstigt taga mot
själens föda, att växa sig starka för evighetens lif.
Fåfängt var det att trefva efter kärlek eller
miskundsamhet härnere, att göra menniskohjertats
sökande rop till en gudomens löfte. När en
fågelunge sträcker sitt duniga hufvud öfver bokanten
och ser att under det blåa hvalf, som var allt,
hvad han hittills känt, ligger en jord, som brinner
ljus, då vet han ej att i det ögonblicket bryter
sig ut ur skalet höken, som skall växa stark och
vijd under moderns fläckiga bröst och som en gång
skall .tysta det skrämda pipet i hans strupe.
När ynglingen ser ned från gossverldens
drömmar pqh rena luft på lifvet, som lockar, då är
redan den olycka i rörelse, som skall träffa hans
panna ;Ukt en slungad sten. Ty oändligt
.tillbakagår Jändelsernas kedja, från .tidernas gräns slingra
_sig sorgens svarta trådar in i alla de brokiga, som
tvinna_s af ödets händer, ;och allt från början är
det bestämdt när och hur de skola möta hvarann.
INfle.n utanför, ,är Gud, är sanningen, der alla
tyegär, .allt hopp, har slocljcnat som gnistor i sjön,
och själen endast känner sig sjelf, ty dess storhet
sjuker altet inne.
Så .drog Raympn till klostrens murar, och till
böcjcerna och till heliga mäns samtal för att ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
