Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Kléen: Vid lifvets gräns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
månad eller så omkring, längre tror jag inte det
kan räcka.
FRUN:
Och det säger du så lugnt 1
STÅLSKÖLD:
Ja, rädd för att dö har jag visst egentligen
aldrig varit. Inte ens på den tiden jag ännu var
ung och frisk. Hvad är det också att vara rädd
för? Att slockna som ett nedbrunnet ljus, låta
sömnen fördjupa sig, det är det hela Men
tag af dig, min vän, och stanna en stund, om du
har tid. (Hon tar hatt och kapp: af och sätter sig på en stol
bredvid honom, medan han noga betraktar henne.) Du är
alltjämt lika vacker, som för tio är sedan, när jag
först säg dig. Vacker nog att hinna fördärfva
ännu ett människolif!
FRUN
Har jag fördärfvat ditt?
STÅLSKÜLD:
Är det hån eller själf bedrägeri i din fråga?
Hvem var det som lockade mig till detta
giftermål, som med ens stängde min bana och slutligen
tvang mig taga afsked från regementet, därför att
ingen af kamraterna ville helsa offentligt pä den
kvinna, jag gjort till min hustru? Hvem var det
som under fem års samlif drog mig ned i dyn,
som gjorde mitt hem till tummelplats för lössläppta
orgier? Hvem var det som genom sitt lättsinne
släpade mitt namn så djupt i smutsen, att ränn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
