Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Hamsun: Drottningen af Saba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
gång en halslinning, endast ett dragband. Och
dertill en tung, mörk blick i det ljufva ansigtet.
Jag hade aldrig sett maken. Godt; och hon hade
iakttagit mig med intresse.
En timma senare ser jag henne utanför på
gårdsplatsen; hon har satt sig upp på en af de
tomma vagnarne och sitter der och smäller med
en pisk. Hvad hon var ung och full af
munterhet, hon sitter der helt allena och gnolar och
smäller med piskan, som om der var förspändt.
Jag närmar mig, der foresväfvar mig något om
att spänna hästarne från och draga vagnen,
jag lyfter på hatten och lagar mig till att säga
något
Då reser hon sig med ens, hög och stolt som
en regerande furstinna, ser på mig ett ögonblick
och stiger ur vagnen. Jag skall aldrig glömma
det; oaktadt hon icke hade någon orsak till att
taga det på det viset, var hon verkligen storartad,
då hon reste sig och steg ut. Jag satte hatten
på och smög mig bort, flat och förlägen. Fan
tage det der infallet att draga vagnen I
A andra sidan: Hvad gick der åt henne?
Hade hon icke nyss lemnat mig sitt eget rum?
Hvarför då detta pryderi? Det är förställning,
sade jag till mig sjelf, hon låtsar endast så, jag
känner knepet, hon vill hafva mig till narr —
godt, jag finner mig i det, jag skall vara hennes
narri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
