Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Hamsun: Drottningen af Saba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Och in kommer värden följd af en gammal
qvinna; qvinnan bär en korg på armen.
Jag stirrar på honom.
— Ni köper ju gamla saker?
— Gamla saker? Köper jag gamla saker?
— Ja, så sade ni sjelf.
Och jag måste tvinga mig till att intressera
mig för gamla saker. Jo, alldeles riktigt, det var
verkligen så, att jag köpte gamla saker; förlåt att
jag icke strax var med, jag satt i andra tankar.
Jo, naturligtvis köpte jag allsköns gamla saker.
Låt oss se på grannlåterna 1
Och käringen tager locket af sin korg. Jag
slår samman händerna af hänryckning och
förklarar att jag vill behålla allt, hvarenda smul.
Hvilken präktig öronspruta, undras hvilken konung
det varit, som sist begagnade den? Ja, det skulle
jag nog fa reda på, när jag slog upp i mina
papper, det brådskade icke. Hvad skulle hon så ha
för den der hornskeden? De tre förbrända
snuggorna släppte jag icke ifrån mig för någon summa,
lika så litet som den der högaffeln. Hvad skulle
vi så säga för det hela, för allt tillsammans?
Käringen tänker på det. En tjugo kronor,
tror hon.
Och jag gaf henne tjugo kronor, utan att
pruta, utan att gräma mig, bara för att bli af
med henne ögonblickligen. Så fort hon väl var
ute tog jag till bens ut i parken för att få luft.
Nej, nu höll det på att växa mig öfver hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
