Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Kléen: I småstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
resten alltid själfständig och går sin egen väg.
Det är bara synd att den spekulativa filosofien
ibland spelar honom för stora spratt.
Bruno Holm höjde sitt glas och lät gasljuset
spela däri.
— Du har allt ett stycke novellist i dig, Sten.
Men hvarför låta åkern ligga i trade?
Helmer ryckte till.
— Jag är journalist, pressens daglönare,
svarade han, synbart irriterad. Ingenting annat.
För resten har jag en gång svedt diktarvingarne,
som du vet.
Holm kände sig medveten om en ofrivillig
taktlöshet. Och till ytterlighet finkänslig som han
var, pinade honom denna tanke med aggande
sveda. Han visste hvilken öm punkt han mot sin
vilja vidrört — Sten Helmers på sin tid så
förhånade, nu bortglömda diktsamling, en bukett
lyrik, alltför exotiskt doftande för att kunna
uppskattas af andra än några fa finsmakare. Själf
ville författaren aldrig höra talas om sin litterära
ungdomssynd, och Holm ångrade djupt sin
obetänksamhet detta fall. Han försökte därför, så
ledigt han kunde, föra samtalet in på andra ämnen.
Men journalisten satt trist och fåordig hela
kvällen, och redan vid half elfvatiden beslöto de
bryta upp. Helmer följde vännen till hans bostad
ute på söder och tog sedan närmaste vägen hem
genom Bolagsparken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
