Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falstaff, fakir: Sättet att sluta romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ende som icke förlorade fattningen var
kronjuristen Nickedock.
— Låtom oss resa till Pasteur I sade han med
ett hemskt leende.
NITTIONIONDE KAPITLET.
Till Pasteur!
Dyster var den rasande oktobernatt, hvars
väldiga vindar äkte skyhöga vågor mot den
smäckra kutter, som bar lord Finkeljock jemte alla
denna berättelses hjeltar och hjeltinnor från Dover
mot Calais. Blixtarne korsade hvarandra, regnet
öste ned i strömmar, åskan dundrade, haglet föll,
norrskenet fladdrade och hela helvetet tycktes vara
lössläppt.
— Hvad tror om vinden, kapten? sporde
lord Finkeljock.
— En mycket vacker orkan! var den
väderbitne sjöbussens oroväckande svar.
Vid skenet af en blixt säg man huru
besättningen skalkade luckorna och försökte hissa upp
flaggan, (ty det var drottningens namnsdag).
Ett rop af fasa — en haj hade af en störtvåg
slungats in på däck, och gled nu åter utför relingen,
i sitt glupande gap medförande den tjusande lady
Dickeldock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
