Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
117
sera, skulle klockaren om söndagarna föreläsa ur Molleri eller
Johan Arndts postilla. Gudstjensten förrättades på öppna
fältet. Som Barfoth dött af pest, blef ingen predikan hållen
wid hans begrafning. Då hans anförwandter ett par år
derefter wille hedra hans minne med en grafsten och jemwäl med
likpredikan, yttrade konsistorium 11/9 1713: ”Swaras Probsten
i Ingelstad, det Cons. finner rådeligast, att öfwer kyrkioherden
i Öreby H:r Henric Barfoth kan upsättias något monument,
men at hålla öfwer honom någon likpredikan finner Cons.
intet at sådant är lijkmätigt Kgl. Maj:ts förordningar.” — B.
war gift med en dotter af prosten Warberg i Förslöf och hade
med henne twå söner, Ejlert, som blef prost i Gudmuntorp,
och Jöran Henrik, som blef auditör wid Barnekowska
regementet och gift med Hedwig Klerck, prestdotter från
Kjellstorp. Deras söner woro Johan Christopher Barfod, hwars
”märkwärdigheter rörande Skånska adeln” utgåfwos 1847, och
löjtn. Jöran B., d. 1829.
8. Simon Coccius, son af kyrkoh. i Hällaryd Mats
Kock och född der 11/2 1673, blef student 1690, rektor wid
Landskrona skola 1704, opponens wid prestmöte 1709,
föreslogs till Hällaryds pastorat 1711 och utnämndes till pastor
härstädes 1713 samt prestwigdes 2/4 s. å. Redan 1716 blef
han så sjuklig, att han icke förmådde sjelf sköta sitt ämbete.
En smålänning wid namn Swen Lundelius antogs till
medhjelpare, och öfwerenskommelse uppgjordes om de inkomster,
som denne skulle åtnjuta. L. förföll till den grad, att han
kom drucken i kyrkan. Coccius försökte 1723 att blifwa af
med honom och ämnade i stället afstå pastoratet åt dåwarande
rektorn i Helsingborg, sedermera pastorn i Högestad N.
Herenberg, som ock framdeles skulle gift sig med Coccii dotter, då
hon blifwit giftwuxen. Denna plan blef om intet. 1727
blef Lundelius för sitt owärdiga förhållande i ämbetet och i
lefwernet bortmissiverad, men gjorde likwäl anspråk på att
fortfarande få uppbära en del af inkomsterna utaf Öfraby
pastorat, enär lönekontraktet icke innehöll, att lönen skulle
uteblifwa, om hans tjenstgöring på stället upphörde; för öfrigt
klagade han öfwer onda stämplingar och beropade sig på ”lag,
ransakning och domb, hwarmed wår nådiga öfwerhet och nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
