Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
135
tilltalas på hans kall;” emedan hon ej utan lifsfara kunde
wara hos honom, fkulle han genast utlämna hennes gång- och
sängkläder samt årligen gifwa henne 100 daler till hennes
underhåll. Derefter lefde Boldeviin ensam och, som det will
synas, rätt ruskigt. Elmgren omtalar, att han på ena sidan om
sin kammare hade stall för sin häst och på den andra en
hölada. Genom gluggar på wäggarna kunde han i kammaren
hemta hö från ladan och lägga det i krubban åt hästen. 1680
önskade han befordran till bättre lägenhet, kallande sig ”en
forknused eenlig præstmand” och bedjande om ”forfremmelse til
Bedre Bröd effter min lange tjeniste, at jag fattig, Eenlig
Mand kund nyde mine Studeringer....... till frydesom
Bröd och dydesom giftermaal.” 1696 begärde han sammanskott
af brandstodshjelp och fick äfwen löfte derom, hwilket likwäl
återtogs, då det befanns, att den skada han lidit war obetydlig och
att han icke war så obemedlad, att han behöfde understöd. 1693
fick han presterligt biträde. I synodalprotokoll 1697 heter det:
”discurrerades om H:r Boldevin och befans för kyrkioherdens
sällsamhet en stor confusion i kyrkiosaker, föruthan dess lefwerne
mycket förargeligt, så at nödigt befanns förordna en
ordinarium pastorem.” Detta skedde kort derefter; husesyn hölls i
December s. å. Måhända war B. då redan afliden.
8. Carl Dahlgren, född i Linderås socken i
Östergöthland 1664, prestwigdes 11/4 1690 till komminister i Borgeby,
responderade wid prestmöte s. å., blef 1697 pastor i S. Olof,
men transporterades s. å. till Ö. Herrestad, der han 1698
installerades. En wid namn Nils Andersson klagade 22/1 1698
i domkapitlet, deröfwer att han blifwit slagen af Dahlgren;
de hade mött hwarandra på landswägen mellan Dahlby och
Lund, och, ehuru Andersson hållit undan för D., hade denne
lupit efter honom och ”med ett skadeligt gewär, med nampn
hökrok, som war af järn, slagit honom många skadeliga sår i
hufwudet, af hwilka han led stor plåga;” D. hade dessutom
”brukat många otillbörliga och olofliga skälsord,” och ehuru
Andersson, som kunde gjort motstånd, men det icke wille,
”brukade bönen, fann han likwäl ingen nåd och mildhet” hos D.
Denne förnekade alltsammans, försäkrande att han omöjligen
kunde wågat att gå från de yra hästarna och att han endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
