Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
265
någon rätt wänskap kunde i anseende till W:s kitslighet ej
uppkomma. 1725 wille han hålla visitation i W. Karup, ehuru
konsistorium redan förut förklarat, att prosten Tulin derstädes
wore fri för hans inspektion. W. fick allwarlig tillsägelse att
ej söka att wäcka twist och oenighet, utan winnlägga sig om
fridsamhet o. s. w. Hans husliga omständigheter lära,
åtminstone under sednare hustruns tid, warit mindre behagliga.
Möåhända föranleddes han deraf att mycket wistas utom hus.
Han sysselsatte sig mycket med jagt och war till och med på
resan mellan kyrkorna försedd med bössa; äfwen låg han ute
på sjön och fångade skälhundar. Det skall en gång händt, att
han en söndag efter första messans slut for ut till en ö, der
skälhundar wistades, men fästade ej båten bättre wid land, än
att den kom lös och dref ut åt sjön, och prosten måste blifwa
qwar på öen tills aftonen. Derefter skall han fått tillnamnet
”Skälaprosten.” Han dog 1737 och bars till grafwen af 12
yngre prester, hwilka fingo hwardera en silfwersked med inskrift:
Jesus wann. — Gift 1. m. Christina Pedersdotter. Barn:
Johan Peter, död som löjtnant 1717. — En dotter war gift
med kyrkoh. H. Barfoth i Öfraby och en m. häradshöfding
Ekwall. 2. m. Judith Klerck. Måhända är hon den
Judith Sophia Klerck, som 1711 war förlofwad med ryttmästaren
Johan von Segern, men wille skiljas wid honom; detta
afstyrkte konsistorium, wiljande ”i giörligaste måtto sökia att
förena deras sinnen och samweten, som allaredo inför Gud och
dess församling contesterat och upwist et redeligit och förtroligt
hjerta med hwarannan, at så mycket mera derutinnan fortfara
och giöra et önskligt slut, androm kill upbvggeligt exempel.”
Prostinnan Warbergh klagade 1718 öfwer den behandling hon
rönte af sin man. Förmodligen förliktes de då, men 1720
klagade hon ånyo och styrkte med läkarebewis, att hkun slagit henne
med en bösspipa, så att hennes helsa och lif stått i fara; hon
hade halfnaken måst fly ur huset. De instämdes för
konsistorium och infunno sig 7/9 s. å. Han påstod sin hustru hafwa
”warit en ostyrig, trätosam qwinna, infallit i hans ämbete och
deröfwer oförståndigt dömt, till största förargelse, betagit honom
dess lydna af tjenstefolket och dispositionen i huset,” samt mente
sig ”för sin näpst på henne wara saklös.” De förmanades af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
