Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
328
fig, wägrade E. att utlämna den och ”swarade sturskt och
otjenligt, menande det icke wara juridice handlat, utan spe lucri,”
och ”wisande sig derhos med årskillige ord och åthäfwor mycket
otidig.” Rektor ålade honom derpå att träda i arrest, men E.
kom undan och reste till Malmö. Återkommen derifrån wille
han icke på kallelse infinna sig inför konsistorium, utan swarade
att han hade tagit tjenst wid militien, hwarefter han fick
behålla sin wärja. E:s krigstjenst war icke långwarig, ehuru han
tyckes hafwa haft anlag, med hwilka han bort kunna gå längt
på den banan. Ett par år sednare omnämnes han som lärare
för fyra unga män af Sparre-familjen, med hwilka han lärer
hafwa gjort utländska resor, och skall han hafwa på ett utmärkt
sätt motswarat det honom lämnade förtroendet. En af eleverna
blef generallöjtnant i franska arméen, återkom sedan till Swerige
och blef riksråd samt fältmarschalk. Wid återkomsten till
fäderneslandet kunde han icke underlåta att för sin gamle lärare
betyga sin tacksamhet för hans trogna handledning. E. blef
11/6 1683 befullmägtigad till pastor i Hör, prestwigdes 16/11
s. å. och introducerades af prosten Sture från Harlösa, men
redan följande året 23/11 förordnades han till pastor i Mällby
och 6/1 1685 derjemte till prost i Göinge härad samt inwigdes
dertill högtidligen i Stoby kyrka af pastorn i Ousby Thomas
Andersson. På phil. fakultetens uppmaning speciminerade han
s. å. för magistergraden och promoverades 1688. Ett
ytterligare lärdomsprof afgaf han 1704, då han wid prestmötet
presiderade för en afhandling ”de ordine ecclesiastico.” Redan
detta berättigade honom att anses för ”ett förnämligt membrum”
af stiftets Clerus, men i ännu högre grad wann han detta
anseende genom det sätt, hwarpå han styrde sin widsträckta
prepositur. Han kallades der wanligen för ”Göinge-bispen”
och tyckes hafwa utöfwat en episkopal myndighet, någongång
till domkapitlets prejudice, men också till lättnad i dess beswär,
enär E. blott sällan befinnes hafwa ”bemödat” sina förmän
med sådana klagomål, som t. ex. att herr Christian i Röke och
herr Nils i Brönnestad woro ”obstinate gesäller” och måste
stundom 4 gånger påminnas om att insända begärda uppgifter.
Wanligen förstod han att sjelf gifwa sådant eftertryck åt sina
påminnelser, att dg, hörsammades. Med kraft och ihärdighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
