Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
330
till sådant; 13. att det måtte bestämmas, huruwida militära
eller civila tjenstemän egde rätt att hålla möten på helgdagar
eller visitationsdagar; 14. att läktare måtte så inrättas, att alla
de som sutto der kunde se presten, och att de olika könen icke
måtte få sitta tillsammans i kyrkbänkarna; 15. att hejderidare
och skogwaktare måtte åläggas, att utwisa wed och
byggnadstimmer åt presterna, samt i fall af försumlighet straffas; 16.
att straff måtte stadgas för dem, hwilka icke aktade prestens
förmaningar eller icke lydde pastors eller prostens citation; 17. att
förbud måtte utfärdas mot gräfning af grafwar på söndagar
och mot likens bärande omkring kyrkan i widskeplig afsigt; 18.
att straff måtte bestämmas för dem som icke gåfwe tionde
ärligt; 19. att landsköp måtte förbjudas, helst wid fisklägen, enär
löst folk företog sig att resa omkring med fiskwaror och
förorsakade dyrhet; 20. att dagswerksskyldighet måtte åläggas dem
som icke gåfwe tionde; 21. att presterskapets klagan deröfwer,
att somliga wille gifwa blott ”hwart 30:de hufwud af qwick”
och hwar 30:de skeppa humble, måtte tillbörligen behjertas. Detta
memorial wann intet synnerligt afseende, och E. upprepade
ånyo 1705 i en skrifwelse till domkapitlet flera af de
ofwananförda punkterna. Ett förslag, för hwilket E. lifligt
intresserade sig, war det om inrättandet af kapellanier i de
widsträckta Göinge-pastoraterna. Han önskade att äfwen detta
förslag måtte blifwa andraget inför riksens ständer 1697. En
annan gång klagade han att ”sabbatsbrott war alltför gement
och att förmaningar litet considererades;” han mötte ofta på
kyrkowägen folk, som icke wille på hans uppmaning medfölja
till kyrkan och icke kunde i behörig tid hinna fram till någon
annan kyrka. Mot domaren i orten och mot kyrkopatronen
förde E. ett oförskräckt språk. Uti en twist med den förre
bistods han af biskop Papke medelst intercession hos
generalguvernören; biskopen försäkrade att så wäl prosten som domaren
”sökte publicum bonum, ehuru de i methoden kunde differera;”
E. förmanades ”såsom en special god wän och k. swåger” att
akta sig för att genom det, hwarmed hade en god intention,
emot sin tanka skada sig sjelf och samtlige presterskapet i
landet, ”som dessutan intet synnerligen wäl noterade äro.” 1705
klagade E. att med Mällby kyrkas byggnad tillgick olagligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
