Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
384
han enligt gammal from plägsed i lifstiden upptecknat uti en
bibel. Han war son af fändriken Magnus L. och Theresia
Larén samt föddes i Rå wid Helsingborg 24/3 1722, sattes
1730 i Helsingborgs skola och blef student 1739. Twå år
derefter blef han informator hos kyrkoh. Nils Quiding i W.
Karup, som också 1748 kallade honom till prest; häradsprosten
Botsacc, skref 26/3 s. å till domkapitlet: ”Så mycket jag förstådt
är denna Lybeck en ganska skickelig och sachtmodig person, som
med flit genom Guds nåd idkat sina studier och anlagt sin
ungdomstid, att han förmodeligen finnes skickelig, när Gud och
wåra höga andeliga förmän anse honom med sacros ordines;”
dock blef kallelsen icke bifallen. Följande året 20/9 prestwigdes
L. till tjenstgöring i Barkåkra och 1758 21/8 kallades han ”utan
penningar och för intet” af ryttmästaren Caspar Ehrenborg till
pastor härstädes. Redan då war hans helsa klen och 1766 föll
han i en febersjukdom, hwilken illa botades och grundlade
krämpor, hwilka höllo honom wid sängen i twå års tid,
hwarunder han ”7 gånger war så nära döden, att ingen kunde tro att
han skulle lefwa 7 minuter.” 1768 kom han efter
brunnsdrickning wid Ramlösa så till helsa, att han kunde predika och sköta
sina öfriga prestesysslor. Brunnsdrickningen fortsattes
ytterligare i fem år, och helsan förbättrades så småningom; ”dock”
— yttrar han sjelf — ”kan jag intet säga, att jag någon dag
warit utan mer och mindre beswärliga känningar.” 1778
öfwergick honom den motgången, att prestgården afbrann.
Derom yttrar L.: ”Det är lätt att tacka for medgången, men det
will nåd till att tacka för agan! Lofwad ware Herren som
hjelper.” Widare yttras: ”Mina krämpor hafwa wäl dageligen
uti de sednare åren följt mig, så att jag lärde i denna
scholan hwad det är att lida i köttet; men lofwad ware
Herren, att de warit drägeliga. Det är godt att, fast den
utwärtes menniskan förgås, den inwärtes warder förnyad dag
från dag. Herre! jag är allt för ringa till all den nåd och
barmhertighet, som du med mig din ringa tjenare gjort
hafwer.” Medan L. sålunda under ständiga pröfningar lärde att
allt bättre förstå korsets hemlighet, arbetade han också med
oförtröttadt nit på att göra den känd för sina åhörare. Enligt
personalierna öfwer honom, författade af C. C. Billing (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
