Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
168
noggranna underrättelser genom långa, på tyska författade
memorialer, hwilka andas en nästan ursinnig bitterhet mot
pietismen. Det heter t. ex. i ett sådant: ”Gott der Allerhöchste
helfe alles überwinden und steure den weissen pietistischen
Teufel allenthalben umb Christi Willen”. Han anhöll att
hans skrifwelser härom måtte hållas hemliga, emedan i annan
händelse många af hans åhörare skulle blifwa missnöjda (jfr.
I. 126 f. och 138). Mot domkapitlet wisade H. stor
underdånighet och skref engång ett mycket ödmjukt tacksägelsebref
”för det Cons. reflecterat på hans ringa person till att bewista
taxeringswärket”. 1718 29/1 blef han hedrad med prostetitel;
magister war han förut. Död 7/4 1722. — Gift m.
Margreta Clerck, dotter af borgmästaren i Örebro, lagman
Thomas C. och Anna Geyer. Barn: Dorothea Ottiliana,
g. m. fadrens efterträdare. — Justus Christopher, f. 1708,
d. 1773, pastor wid Clara församling i Stockholm.
2. Johan Fredrik Franck, född i Meklenburg
1694 (enl. en annan uppgift 1692), blef tidigt faderlös och
uppfostrades derefter af farbrodren Joan F., prest i Pommern
och en grundlig philolog, studerade i Dresden, Jena, Leipzig,
Rostock och Wittenberg, blef magister på sistnämnde ställe 1717,
hwarefter han egnade sig åt theologiska studier och erhöll venia
docendi. 1721 kom han till Carlskrona och prestwigdes 27/3
s. å. till Hauswolffs komminister. Efter H:s död war fråga
om tyska församlingens upplösning, hwaröfwer F. i en
skrifwelse till biskopen beklagade sig med uttryck af ett till
förtwiflan gränsande bekymmer. ”Wo soll ich mich nun hinwenden?
Zu wem soll ich meine Zuflucht nehmen? Ich mag wohl mit
Hiob sagen: War ich nicht fein stille? hatte ich nicht gute
Ruhe? Und kommet nun so plötslich und ganz unvermuthet
solche grosse Unruhe. Ich bin ein Pilgrim und Frembodling in
einem Lande, des Sitten ich nicht weiss und des Weise ich
noch nicht gelernt habe. Mein Pfleg- und Schwiegervater,
der mich so herzlich geliebet und in seinem Leben recht
nachdrücklich für mich gesorget hat, ist mir gestorben, und der,
dessen Rath ich mich von nun an erst recht hätte bedienen
sollen, ist, nachdem er richtig für sich gewandelt hat, zum
Friede gekommen und ruhet sanft in seiner Kammer. — — O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
