Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
215
tjenstgöring härstädes. S. å. torde han hafwa blifwit
stadskomminister. Hans förhoppningar om att få efterträda
Findorph blefwo om intet såsom ofwan pag: 214 nämndt är.
1706 klagade han att Albin icke betalte honom lön för hans
biträde; häradsprosten erhöll uppdrag att medla dem emellan.
En råd- och handelsman i Runneby Christopher Didrik
Osterman erbjöd 1707 biskop Steuchius en ansenlig discretion om
han skaffade C. befordran; biskopen fann sig deraf ”mycket
toucherad”. 1724 blef C. befordrad till pastor härstädes, tilltr.
1725. Död 1727. — Gift med Elisabeth Maës, dotter
af köpmannen Jesper M. och Anna Luckewitz i Runneby.
Sonen Johan Wilhelm blef pastor i Ö. Sallerup.
Dottren Lisa war gift med kyrkoh. O. Hörlin i Hammenhög.
10. Andreas Janssoninus, son af en smed i
Carlshamn och född der 1695, blef 1716 kollega och musiklärare
wid Lunds skola samt 1722 rektor wid skolan i Carlskrona.
Följande året begärde och erhöll han tillåtelse att besöka
utländska akademier. Troligen förwärfwade han sig
magistersgrad utrikes. 1724 föreslogs han till Helsingborgs pastorat;
domkapitlet reflekterade på honom isynnerhet ”för husets
konservation”; Linnerius har dock härwid tillagt: ”och för
församlingens själagagn och nöje”. 1727 rekommenderades han af
magistraten i Carlskrona till Jemshögs pastorat. S. å. blef
han pastor härstädes och prestwigdes 7/9 s. å. Wid riksdagen
1734 war han deputerad för Blekinge län. Han synes
hafwa warit mon om skick och ordning, men icke hård eller
trätlysten. 1736 klagade han mycket öfwer det förfärliga supandet
på gästgifwaregården under hela söndagarna, oaktadt
bränwinsförsäljning före kl. 4 e. m. war förbjuden.
Nådårspresten Hans Quiding i Backaryd klandrade strängt att J. icke
lagligen anklagat, utan welat förlika twänne makar, som warit
hwarandra otrogna. J. beklagade sig öfwer att Quiding
”honom uti dess försambling blamerat och på fiendtligaste dess namn
diffamerat” och sagt sig wilja ”wåga lif och blod för den
saken, h. e. pistolice, non apostolice agere”. I en uppsats,
enl. Janssonii egen påskrift ”inrättat emot zelum
intempestivumw”, och som det will synas ställd till Quiding, råder han
att, om ”Gökadahlsfolket” ångrade sin synd, borde de upprät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
