Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
266
14. Wilhelm Magnus Gyllenskepp, son af
amiralitetspastorn Carl G. i Carlskrona, föddes i Fridlefstad
21/7 1740, uppfostrades af prosten Frodell härstädes, blef
student 1755, magister 1763, extraord. theol. lektor wid
kadettskolan i Carlskrona 1764, prestwigd 1/6 s. å., tjenstgörande
k:gl. hofpred. 1768, pastor här 1770, titulär prost 1771,
häradsprost i Östra härad 1774, predikade wid prestmöte 1776,
föreslogs till amiralitetssuperintendent 1784 och blef theol.
doktor 1809. Den andliga lifsrörelse, hwilken Muhrbecks
werksamhet framkallat, erhöll icke en kärleksfull ledare i hans
efterträdare, som, sträf och högdragen af naturen, derjemte
beherrskades af stark antipathi mot pietismen, den tidens ”läseri.”
Hans skrifwelser angående Clfwing (jfr. I. 167) röja detta
temligen påtagligt. Mer än 30 år efter Elfwings död kunde
G. icke nämna honom utan att beteckna honom såsom ”en för
oordentlighet ryktbar prestman i Småland.” Detta yttrande
förekommer i en år 1805 till domkapitlet ingifwen anmälan,
att ”en kringwandrande bonddräng”, som kallade sig Elfwing,
predikade i Lösen. Det upplystes sedan att denne war
student, men emedan han ej hade skriftligt tillståndsbref att
predika, blef det honom förbudet. 1772 anmälde G. i
domkapitlet, att åtskilliga personer i pastoratet afhöllo sig från
nattwarden, somliga af grof ogudaktighet och gudsförakt, andra
”för sin owärdighets skull”; desse sednare hade han ”såsom
skrämde får medelst enskilda förmaningar wid förhör och-inför
kyrkorådet sökt leda till herden” och deruti ofta, dock icke alltid,
lyckats. Domkapitlet gaf honom det rådet att anmäla
allesamman wid werldslig domstol, så wäl de ogudaktige som de
”okunnige”, om de fortforo att afhålla sig från nattwarden.
G:s minnestecknare, M. Sundius i Twing, yttrar, att wid
O:s ankomst till Fridlefstad ”rådde mycken söndring i
tänkesätten öfwer några religionens wigtigaste läror”, men att han
lyckades ”lugna allas sinnen.” Ett bedröfligt loford, då den
omtalade söndringen wäl i sjelfwa werket icke war någon
annan än den emellan allwarliga christna och dem, hwilka ”icke
kunde lida helsosam lärdom”, och då det beprisade ”lugnet”
wäl ej kan tänkas såsom härrörande deraf att alla blifwit
christna i sann mening! Lyckligtwis kan det dock ickeheller så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
