Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
339
1819, d. 1842. Elias Fridolf, f. 12/11 1820, phil. mag.
och prest. Olof Rudolf, f. 28/5 1822, landskamrer i
Blekinge. Carl Niklas, f. 22/4 1824, sekundlöjtnant wid
flottan; omkom 1846 wid korvetten Carlskronas förolyckande.
August, f. 6/2 1826, phil. mag. och lärare wid Lunds
kathedralskola. Carolina f. 19/5 1828.
Skrifter: se Lunds stifts matrikel 1854. Ur predikan
på jubeldagen 1830, hwilken handlar om ”Jesu segrande
herradöme säsom ett nådens, sanningens och fridens rike”, må
ett stilprof anföras. ”Jesu Rike på jorden är den
nådesanstalt, som Gud i sin wishet och kärlek fastställt till
menniskans timliga pröfning och förädling, för att beredas till sin
ewiga bestämmelse. På ewiga grundwalar af allmagt,
wishet och godhet står Guds osynliga thron i höjden; på
oförgängliga grundwalar af kraft, ljus och kärlek upprätthålles
Jesu Rike på jorden, och detta Rike är Hans församling, den
Han med sitt blod förwärfwat, med sin sanning förädlar och med
sin frid sammanhåller och belönar. Den Ewige har welat, att den
synliga werlden skulle emottaga ett återsken af den osynliga
ära och härlighet, som kringstrålar Hans egen thron, för att
få ett begrepp om och en känsla af den högre ordning, som
råder i det ljus, der Herran är, och en håg att andas den
renare lifsluft, i hwilken de salige lefwa förklarade och
härlige. För detta stora ändamål har Han talat till oss genom
sin Son” m. m. — — ”Jesu segrande herradöme är ett
nådens rike, ty det upptager alla som förlåtelse behöfwa och nåd
begära. Jesus Christus är kommen i werlden till att frälsa
syndare. Denna lära — wi wete det wäl — är sädeles
osmaklig för tidens högmod, som, derföre att det i sitt eget
wäsende finner nog sjelfbehag, hwarken kan inse
nödwändigheten af eller will erkänna wilkoret för Guds wälbehag. Om
nödwändigheten talar dock wårt slägtes allmänna fall och
förnedring, så att enhwar, som lärt känna hwad han är, och
allwarligen frågat sig, hwad han äger att hoppas genom sig
sjelf, måste erkänna, att han warit och oföränderligen skulle
wara en usel och förtappad menniska, om han icke blifwit
fattad af en hand, som är Guds barmhertighet, och omskapad
af den segrande kraft, som kallas Guds nåd.”
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
