Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
407
wåren sin afskedspredikan i Carlskrona. Amir. kollegium
anmälde att denna predikan innehållit åtskilligt
förargelsewäckande, hwarföre han inkallades för kons. till d. 4 April och
ålades att medtaga predikokonceptet. Han sade sig hafwa ”gjort
exception emot Superintendenten och Consistorii ledamöter in
genere et specie” och anhöll att med saken måtte bero tills
K. M. ”resolverat de legitimo judice et censore.” Konsist.
kunde ej erkänna denna declinationem fori et judicis och
ålade honom att angifwa skäl för exceptionen; han gjorde så,
men hans skäl erkändes icke. Han inkom ånyo 11/4 och ingaf
då en skrift, hwari han yrkade att få, på egen fara och
äfwentyr, begagna det beneficium, som han förmente att lagen
tillerkände honom. Då han icke wille swara inför
konsistorium, beslöts att förhållandet skulle anmälas för amir.
kollegium, hwilket också skedde. Amir. koll. förbjöd honom att
lämna staden förr än saken blifwit afgjord i konsistorium, och
han kallades dit till den 18 April. Då denna dag kom,
befanns han wara rest. Amir. koll. begärde likwäl konsistorii
yttrande om predikan. 1706 12/6 ”stannade Cons. uti den
utlåtenhet angående densamma, att intet deri fanns som stötte
emot den rena läran, grundad i Guds ord, ejheller något som
hæreticum förklaras kunde; dock kunde kons. ej approbera
att F. brukade den expression att tillskrifwa sina
förtretligheter här på orten fato”, hwilket dels icke grundade sig på
Skriften, dels antydde willfarande meningar; widare hade F.
”i ätskillige språks anförande wist en oanständig
slummeraktighet, ity de ej finnas på allegerade ställen”; ejheller kunde
konsist. gilla att han anfört, ”det han plägat i compagnie
söka att uppfriska sine sinnen, då det enligt kons:i mening
wore en prestman anständigare att söka sitt sinnes förnöjelse i
bön och Guds ords mediterande, nyktert lefwerne och sitt
ämbetes oförtrutna förrättande”; äfwen syntes F. ”insultera
församlingen, då han mera talade om att blifwa befriad från
förtretligheter, än tackade Gud för befordran till en bättre
lägenhet, hwilket procedere kons. fann en prestman i
predikstolen oanständigt och med dess kallelse incompetent.”
Dessutom hade F. enligt kons:i tanka förbrutit sig mot k:gl.
kyrkolagen i det han ”1. icke utan klara tecken af en förbittrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
