Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
418
1821. — Gift m. Engel Magdalena Abelin, dotter af
landssekreteraren A. i Carlskrona. Barn: Lisa Johanna
f. 1804, g. m. wågmästaren Swante Ödman. Per Olof
f. 1807, lärare wid Carlstads apologistskola. Karin
Sophia f. 1808, g. m. handlanden G. Söderberg i Åmål.
Hilda f. 1811, g. m. komministern Laurell i W. Emterwik.
Edla f. 1813.
Bland prester i Lunds stift är W. den som oförtäcktast
uttalat rationalistiska åsigter, såwäl i sina wanliga
predikoföredrag som i tryckta skrifter. 1796 wäcktes den strängt
orthodoxe biskop Muncks uppmärksamhet härpå, då W. i en
öfwer superint. Fahnehjelms afl. fru hållen likpredikan, som blef
tryckt, afhandlat ämnet: ”det är icke en lång, det är en dygdig
lefnad som bereder en salig död.” Enligt ifrågawarande
predikan är den dygdiga menniskan en sådan som ”är beqwäm
till saligheten och älskar Gud.” Biskopen begärde del af amir.
konsistorii protokoll angående denna predikans censur och
upplysning om den k:gl. författning, som gaf amir. kons. rätt att
censurera utkommande böcker; swaret blef helt enkelt, att K.
M. förunnat amir. kons. lika rättighet med andra konfsistorier
i alla kapitels.saker. 1799 fann superint. Fahnehjelm sig
föranlåten att i kons. omnämna att hos honom anmärkningar
blifwit gjorda angående Wigelii predikosätt, hwilket ansågs
ej fullkomligt öfwerensstämma med Guds ord och symboliska
böckerna samt kunna gifwa de enfaldiga anledning till twifwel
om behörigheten af wår evangelisk-lutherska församlings
godkända ordasätt och lärosatser. På W:i fråga, om F. sjelf
hade något att påminna mot de af hans predikningar, hwilka
han afhört, swarade F. att han wisserligen hört wackra
predikningar af W., men att, då den saliggörande tron icke
utgjort hufwudämnet för dessa predikningar, hade han icke
kunnat genom dem öfwertygas om att W. grundligen wisade
otillräckligen af all menniskans egen rättfärdighet och
nödwändigheten af rättfärdiggörelsen af tron allena, hwarom han
förut påmint W. enskildt. W. försäkrade sig alltid hafwa
haft för afsigt att lära rätteligen och anhöll att få weta hwem
fom klandrat hans predikosätt, på det att missförstånd mellan
honom och hans åhörare måtte kunna undanrödjas. F. trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
