- Project Runeberg -  Lunds universitets historia /
124

(1859) Author: Paul Ahnfelt - Tema: Universities
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124
storinm gjort ett anspråk, hvilket högligen misshagat
den höge förmannen. I April månad nyssnämnde
år skrifver canzleren följande: »Eder gode herrar
och mäns gjorde påminnelse, om icke en af deras
(sic) medel och collegio till nästkommande riksdag,
vill Gud måtte uppsändas att hafva å academiens
affairer ett vakande öga, har jag af deras bref med
mera inhemtat. Nu kan jag icke egentligen afse,
hvad academien å riksdagen skulle hafva att
observera, icke heller befinna hvarken denna vår eller de
andre academier till riksdagen att vara kallade, utan
såsom dersammastädes ett annat consistorium ännu
förhanden är, och det oaktadt (dessutom) Hr
procancellarius sjelf hit uppkommandes varder, så tyckes
mig onödigt att academien vid det fallet och utaf
dess knappa medel kastas under (underkastas) någon
bekostnad, helst emedan ock jag, der Gud helsan
förlänar, här tillstädesvarande, jemte bemälte Hr
procancell. intet underlåtandes varder möjligast att
invigilera uti allt hvad som academien concernerandes
nödvändigheten prüfvar fordra och kräfva.»
Det svar rectorsembetet lemnade på denna lilla
lexa är dateradt den 3 Maj och lyder så: »Wi
kunne E. H. E. i djupaste ödmjukhet och största
vördnad ej förhålla, det vi öfver den onödvändighet,
som E. H. E. skattar vår uppskickades resa och
indention vara utaf, oss ej ringa bekymrat, varandes
vi å ena sidan trängde af den vigtighet, som oss till
samma slut bevekt hafver, och å den andra mäkta
sorgfällige, huru vi en sådan mäktig herres och
patrons, ja vår egen cancellarii så vidt från oss åtskilde
mening ett behagligt nöje måtte göra. Vi tröste oss
likväl igen af de vilkor som i sista brefvet äro
tillagde, hvarigenom E. H. E. till vårt öfverläggande
hemställer ett sådant slut att fatta som academiens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:11:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lununihi/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free