Då jag, med alla dessa Stämnings-memorialer, utom det sistnämnda,
så länge dröjt, lär Allmänheten benäget täckas finna, att jag ej
åsyftat något hinder i de åklagade skrifternas afsättning, utan lemnat
författarne tillräcklig tid att, på Allmänhetens bekostnad, hålla sig
skadeslöse för deras utgifter; äfven som jag ock tror mig genom detta
dröjsmål hafva ådagalagt, att jag af dessa skrifter alldeles icke
befarat någon för mig skadlig effekt. Jag ådrager författarne således
nu icke annan förlust, än de böter, som de förtjent redan den första
dagen då skrifterna utgåfvos, och hvilken förlust jag genast kunnat
öka, om jag velat, med skrifternas confiskation; men detta hade varit
ett ytterligare straff, som ej bordt ingå i min beräkning. Jag begär,
icke heller nu, mer än hvad Lagen stadgar. Skulle likväl författarne
vilja dölja sig, och ställa sig bakom Boktryckarne, så önskar jag
blott, att de sednare måtte låta väl betala sig af författarne, hvilka
i det fallet äro -- krukor, och att betalningen ej måtte tagas af --
publika medel. Jag uppmanar emedlertid samtlige Herrar författare att
fortsätta sina arbeten, och förbinder mig att inom 5 minuter sedan en
skrift utkommit, hafva stämning äskad, i fall ett enda obehörigt ord
kommer att inflyta; ty sedan fuskare-jagten nu ändtligen blifvit
börjad, måste den fortsättas öfver hela litteratur-fältet, så att alla
rofdjuren måtte på en gång nedergöras.
