Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Ett minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter dina rörelser när ljuset faller på. Hon
säger dig blott det du vill höra – – –»
George hade blivit mera och mera
eftertänksam allt efter som Ethel talade.
Hastigt avbröt han henne.
Han märkte, att de voro inne på farlig mark.
»Jaså», sade han, »nå det var ju ett riktigt
lustigt skämt det där. Men, bevars, vad Annie är
oartig.»
Så tillade han i lägre ton:
»Bäst vi behålla anonymiteten, vad?»
»Ja, det är ett alltför härligt minne till att
profaneras.»
George reste sig och gick in för att hämta
Annie.
Ethel såg efter honom.
När hon blivit ensam mumlade hon sakta:
»Blott döden – inga mänskliga nycker. Nå
– världen är stor – och mycket kan ske.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
